Tisdag 1. november 2011

Första november! Landet har blivit trött.  Från träd och buskar singlar de sista löven. Stjälkar och halmstrån viker sig och lägger sig, allting går till ro. Bara här och där kikar det fram lite krysantimum guld och en sista ros ler genom de grå silvriga dimslöjor, som från morgonen ligger som ett mjukt täcke över den sovande trädgården i november.

Allhelgonadagen. Den firades förr på denna dag, men är flyttat till helgen efter av praktiska själ.

Ty. bondepraktikan: i november är bakom varje buske ett annat väder.

En kommentar till “Tisdag 1. november 2011”

  • Astrid:

    Herbstgefühl

    Mürrisch braust der Eichenwald,
    Aller Himmel ist umzogen,
    Und dem Wandrer, rauh und kalt,
    Kommt der Herbstwind nachgeflogen.

    Wie der Wind zu Herbsteszeit
    Mordend hinsaust in den Wäldern,
    Weht mir die Vergangenheit
    Von des Glückes Stoppelfeldern.

    An den Bäumen, welk und matt,
    Schwebt des Laubes letzte Neige,
    Niedertaumelt Blatt auf Blatt
    Und verhüllt die Waldessteige;

    Immer dichter fällt es, will
    Mir den Reisepfad verderben.
    Daß ich lieber halte still,
    Gleich am Orte hier zu sterben.

    Wieder ist, wie bald! wie bald!
    Mir ein Jahr dahingeschwunden.
    Fragend rauscht es aus dem Wald:
    Hat dein Herz sein Glück gefunden?

    Waldesrauschen, wunderbar
    Hast du mir das Herz getroffen!
    Treulich bringt ein jedes Jahr
    Welkes Laub und welkes Hoffen.

    Nikolaus Lenau