Söndag, 22 maj 2011

Nästan slut på helgen. Idag tog jag en cykeltur till stan. Hur kan det komma sig att man har motvind till stan och hem igen? det var strong blåst idag igen. Men på kvällen, märkligt, är det vindstilla, när man ska vara inne och inte cykla. Det blåste så kraftigt att cykeln som jag hade låst fast vid Coops cykelställ, blåste omkull. Jag försökte att lyfta upp, men f-n, den hade kilat fast sig i stället och det var lögn att få loss den. En mycket kraftig ung dam såg mina ansträngningar. Hon ropade på sin karl som var något vinglig mild sagt. Han fattade noll och sa bara : vad är det om. Den unga damen ryckte på axlarna och lirkade med cykeln och hips vips var den loss och hon lyfte upp och cykeln var fri. Efter mitt översvallande tack log hon vänligt och sa: det var inget besvär. Vilken gentlelady med en vinglig klumpeduns till karl. I sagda motvind cyklade jag hem och inga vidare missöden drabbade mig, skönt. 😀 Väl hemma och efter lite  vila kom Eva på em.-fika och det var mycket trevligt. Man märker att man inte är 25 längre utan 26.

Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt     (Ingrid Bergman 1915 – 1982)

Dagens äventyr är slut och om en stund får man lägga huvudet på kudden. God natt alla mina kära både familj och vänner, angenäm nattro. 😮

En kommentar till “Söndag, 22 maj 2011”